Högskolans utredning
En högskola som får veta att en student eller sökande till högskolan anser sig ha blivit trakasserad måste ta uppgifterna på stort allvar och utreda händelserna.
Ett aktivt och snabbt agerande från högskolan ger en signal om att trakasserier inte accepteras och att den som utsätts får stöd från högskolan. Det är bara om det är uppenbart att påståenden om trakasserier är ogrundade som högskolan kan låta bli att utreda saken närmare.
Utredningen ska göras så snabbt som möjligt. För att ta reda på de närmare omständigheterna bör högskolan i första hand prata med den som anser sig trakasserad och den eller de som pekas ut som trakasserande. Ibland kan det vara nödvändigt att prata med eventuella vittnen. Utredningens omfattning beror på situationen i det enskilda fallet.
Högskolan ska informera de närmast inblandade personerna om utredningen och om vilka åtgärder som kommer att vidtas. Om det finns behov ska högskolan också erbjuda stöd och hjälpinsatser. I informationsskyldigheten ligger också att lämna besked om högskolan beslutar att inte vidta några ytterligare åtgärder. Observera att känsliga uppgifter kan vara föremål för sekretess.
Om högskolan kommer fram till att en student blivit trakasserad måste högskolan vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att trakasserierna ska upphöra. Vad som är skäligt beror på omständigheterna i det enskilda fallet, till exempel trakasseriernas art och omfattning.
Om det är en anställd vid högskolan som trakasserat en student kan högskolan vidta arbetsrättsliga åtgärder, till exempel utdela en varning, omplacera eller säga upp den anställde.
Om det är en student som trakasserat en annan student kan det bli fråga om disciplinära åtgärder enligt högskoleförordningen. Högskolan måste följa upp åtgärderna för att förvissa sig om att trakasserierna upphört. Visar det sig att trakasserierna fortsatt måste högskolan vidta ytterligare åtgärder.
Vid en utredning om trakasserier kan det framkomma att det inte bara är fråga om ett problem mellan två individer som måste lösas. Om kränkningar har pågått under en längre tid utan att någon tidigare reagerat kan vara ett tecken på att en viss kultur har normaliserats.
Att i en sådan situation individualisera det som inträffat och söka förklaringar hos enskilda individer eller händelser kan leda till att man inte kommer åt grundorsakerna till det som inträffat. Det enskilda fallet kanske visar på en kultur eller praxis bland personal och studenter som högskolan behöver åtgärda på ett generellt sätt genom sitt förebyggande arbete.
Det är bra om högskolan dokumenterar utredningen för att systematisera arbetet med utredning, åtgärder och uppföljning. Det kan även vara värdefullt om en tvist skulle uppstå kring hur högskolan har agerat.