Bli medveten om dina normer

Vi kan försöka bli medvetna om vilka normer vi själva ger uttryck för, som när vi förutsätter att andra ska resonera som vi.

Då ger vi uttryck för likhets­normen, den som hävdar att vi alla ska vara likadana, såväl socialt som kulturellt. Andra gånger tar vi för givet att människor inte är som vi. I båda dessa fall kan det få negativa konsekvenser för den vi möter.

För att komma tillrätta med diskriminering behöver vi se till det sociala sammanhanget: till exempel hur normer och bestämmelser skapas, tolkas, omformuleras och förstärks utifrån våra föreställningar och beteenden och hur detta påverkar individer, deras handlingsutrymme och anpassningsstrategier.

Vi är alla medskapare i de processer som upprätthåller normer. Genom att anamma ett normkritiskt förhållningssätt kan vi bli medvetna om hur våra föreställningar om människor och grupper har betydelse i alla möten.

Det normkritiska perspektivet fokuserar på de normer och maktstrukturer som gör att vissa personer uppfattas som avvikare och andra som "normala" och vilka konsekvenser som kommer av denna obalans.

Det är viktigt är att vara på sin vakt mot stereotypa tankar om andra människor som har samband med kön, könsidentitet, könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan tros­uppfattning, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller ålder. Det handlar om att skifta fokus från de som avviker från normerna och till de normer och maktstrukturer som skapar exkludering, ett vi-och-dem-tänkande eller diskriminering.

Målet är att bli medveten om att vi riskerar att bemöta varandra på ett olämpligt sätt och se maktrelationen i olika sociala situationer. Många gånger kan det vara svårt att se sin egen maktposition och sina privilegier.

De normer som de som arbetar i organisationen är bärare av är inte alltid sådana som man själv väljer att agera utifrån. I varje organisation finns normer som såväl anställda som studenter förväntas leva upp till. En följd av detta är uppkomsten av strukturer och maktordningar vilka är svåra att bryta för den enskilde.

Förändringar i beteenden och sedermera strukturer kan dock ske om grupper av medarbetare och studenter anammar ett normkritiskt förhållningssätt och vågar ifrågasätta invanda beteenden och handlingsmönster som missgynnar människor.

I den normkritiska processen börjar man med att synliggöra de föreställningar och normer som ligger till grund för diskriminerande maktstrukturer. Det normkritiska arbetet ifrågasätter rådande strukturer och kan därför vara utmanande.

Det normkritiska perspektivet skiljer sig från det som brukar kallas toleransperspektivet. Toleransperspektivet handlar om att skapa förståelse och empati för människor som utsätts för diskriminering.

Syftet kan vara gott, men konsekvensen behöver inte leda till någon förändring av den rådande maktstrukturen. I värsta fall kan det leda till att skillnader förstärks då man fokuserar på de som avviker från normen. Men ska normerna förändras är det just normerna som gör att vissa studenter ses som annorlunda som arbetet bör fokusera på.

Det normkritiska perspektivet bör genomsyras av ett intersektionellt synsätt. Det innebär att synliggöra hur olika diskriminerande strukturer med avseende på exempelvis etnicitet och kön samverkar och förstärker varandra.

Källa

Förändringsstrategier och problemförståelser: från utbildning om den Andra till queer pedagogik. I Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring
Bromseth, Janne (2010). Förändringsstrategier och problemförståelser: från utbildning om den Andra till queer pedagogik. I Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Bromseth, Janne och Darj, Frida (red.). Uppsala: Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet. ISBN 978-91-978186-5-0.

Se filmen Jämställt bemötande i högskolan