Olika former av diskriminering

Därmed är det emellertid inte klart att det är fråga om indirekt diskriminering. Det är möjligt att den aktuella anställningen är av ett sådant slag att det är nödvändigt att arbetstagaren behärskar god svenska för att kunna utföra arbetsuppgifterna tillfreds­ställande. Det uppställda kravet kan då motiveras av ett berättigat syfte, och vara ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå detta syfte. Någon indirekt diskriminering har i så fall inte skett.

Bristande tillgänglighet

Bristande tillgänglighet är en ny form av diskriminering enligt diskriminerings­lagen. Med bristande tillgänglighet avses att en person med funktions­nedsättning missgynnas genom att skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning.

Bedömningen av om en åtgärd kan anses skälig ska göras utifrån krav på tillgänglighet i lag eller annan författning och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.

Förbudet mot denna form av diskriminering är uppbyggt kring uttrycken missgynnande, underlåtenhet och jämförbar situation. Förbudet innebär en skyldighet att vidta sådana tillgänglighets­åtgärder som vid en helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet kan anses skäliga.

En första förutsättning för att diskriminering i form av bristande tillgänglighet ska föreligga är att någon missgynnas. Detta kriterium har motsvarande betydelse som vid direkt eller indirekt diskriminering.

Med underlåtenhet förstås i detta sammanhang både att en åtgärd inte har vidtagits alls, det vill säga ren passivitet, och att otillräckliga åtgärder har vidtagits.

Med jämförbar situation avses detsamma som vid direkt diskriminering. En jämförelse ska göras mellan situationen för en person med funktionsnedsättning och situationen för en person som saknar den aktuella funktionsnedsättningen.

I bestämmelsens förarbeten anges i detta sammanhang att den som har en funktionsnedsättning många gånger inte befinner sig i en jämförbar situation, just på grund av funktions­nedsättningen. För att om möjligt eliminera eller åtminstone reducera verkningarna av funktionsnedsättningen och på så sätt söka se till att den som har en funktionsnedsättning kommer i en jämförbar situation, ska skäliga åtgärder för tillgänglighet vidtas.

En utgångspunkt vid bedömning av vad som utgör en sådan skälig tillgänglighetsåtgärd är krav på tillgänglighet som kan finnas i lag eller annan författning. Med annan författning avses även EU-förordningar. I förarbetena till bestämmelsen anges att det inte bör anses vara skäligt att kräva åtgärder som går utöver sådana krav.

Därutöver ska hänsyn även tas till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för åtgärdens genomförande, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhets­utövaren och den enskilde, samt andra omständigheter av betydelse. Med sistnämnda uttryckssätt avses bland annat vilken effekt den aktuella åtgärden kan förväntas få.

Trakasserier och sexuella trakasserier

Med trakasserier avses i diskrimineringslagen ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med en diskrimineringsgrund.

Trakasserier kan utgöras av fysiskt, verbalt eller annat uppträdande.

För att det ska vara fråga om trakasserier ska handlandet eller beteende vara oönskat. Det är den utsatte som avgör om beteendet eller handlingarna är oönskat och kränkande. Den som trakasserar måste också ha insikt om att hens beteende kränker någon på ett sätt som kan utgöra trakasserier.

Den trakasserade kan därför behöva göra klart för den som trakasserar att beteendet upplevs som kränkande. I vissa fall kan emellertid omständigheterna vara sådana att kränkningen utan vidare måste stå klart för den som trakasserar. I de fallen behövs alltså inga särskilda påpekanden från den som känner sig trakasserad.

Med sexuella trakasserier avses ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Handlandet eller beteendet måste vara oönskat och den som trakasserar måste ha insikt om att hens beteende kränker någon. På motsvarande sätt som i fråga om andra trakasserier kan alltså den som utsätts för sexuella trakasserier behöva göra klart för den som trakasserar att beteendet upplevs som kränkande.

Det som skiljer sexuella trakasserier från den andra formen av trakasserier är att uppträdandet ska vara av sexuell natur. För sexuella trakasserier uppställs inte heller något krav på att uppträdandet har samband med en diskrimineringsgrund.

Det trakasserande beteendet kan vara verbalt, icke-verbalt eller fysiskt. Det kan bestå av sådant som ovälkomna förslag eller påtryckningar om sexuella handlingar, fysisk beröring, ”tafsande” eller att någon till exempel stirrar, stönar eller visar pornografiska bilder.

Instruktioner att diskriminera

Med instruktioner att diskriminera avses en order eller instruktion att diskriminera någon som lämnas åt någon som står i lydnads- eller beroendeförhållande till den som lämnar den. Förbudet omfattar även en sådan instruktion att diskriminera som lämnas åt någon som åtagit sig att fullgöra ett uppdrag.

Utöver de sex formerna finns ett förbud mot repressalier

Den som har anmält diskriminering eller påtalat att en aktör bryter mot diskrimineringslagen har ett lagskydd mot att bli bestraffad, det vill säga utsatt för repressalier. Skyddet gäller även när någon medverkat i en utredning enligt diskrimineringslagen eller avvisat eller fogat sig i trakasserier eller sexuella trakasserier. Det står i 2 kap. 19 § diskrimineringslagen (2008:567).