Testa dig själv om diskriminering
Här kan du lära dig mer om diskriminering genom att ta ställning i en rad situationer. Meningen med övningen är att du ska förstå komplexiteten i varje situation och vilka slags situationer som skyddas av lagen.
Det kan många gånger vara svårt att avgöra vad som är diskriminering i juridisk mening. Som stöd för tolkningen av diskrimineringslagen finns praxis från domstolar och lagens förarbeten, bland annat regeringens proposition "Ett starkare skydd mot diskriminering" (prop. 2007/08:95).
Fråga: Har den som sökte till utbildningen blivit diskriminerad?
En student med utländsk härkomst ber om ditt råd. En av hens lärare har vid flera tillfällen kommenterat hens utländska bakgrund och att hen talar svenska med brytning.
Nu har läraren underkänt studenten vid en tentamen med motiveringen att hen inte på ett tillfredsställande sätt redogjort för det som efterfrågats. Studenten anser sig diskriminerad eftersom hen inte har svenska som modersmål.
Svar: Om studenten lämnat godtagbara svar i tentamen och blivit underkänd på grund av sin etniska tillhörighet aktualiserar detta förbudet mot direkt diskriminering. Men om studenten faktiskt inte svarat på ett tillfredsställande sätt är förutsättningarna för att lärarens agerande ska utgöra direkt diskriminering inte uppfyllda.
Om läraren ställt krav på helt felfri svenska vid examinationen och tillämpat kravet lika för alla studenter skulle det kunna vara fråga om indirekt diskriminering eftersom ett sådant krav riskerar att särskilt missgynna studenter som inte har svenska som modersmål.
En förutsättning för att det ska vara fråga om indirekt diskriminering är att kravet på felfri svenska i det aktuella sammanhanget inte kan motiveras av ett berättigat syfte och att kravet inte är lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet.
Fråga: Har studenten blivit diskriminerad?
En student anmäler till högskolan att hen känt sig sexuellt trakasserad av sin handledare. Handledaren hade lagt armen om hens axel och frågat om de skulle gå ut och ta en öl tillsammans.
Svar: För att det ska vara fråga om sexuella trakasserier i diskrimineringslagens mening krävs att en handling är av sexuell natur, att den kränkt någons värdighet och den är oönskad.
Det krävs också att den som trakasserar har insikt om att hens beteende kränker någon. Den trakasserade bör därför göra klart för den som trakasserar att beteendet upplevs som kränkande. I vissa fall kan dock omständigheterna vara sådana att kränkningen utan vidare måste stå klar för den som trakasserar.
Hur händelsen ovan ska bedömas beror alltså på omständigheterna. Betydelsefullt för bedömningen är då särskilt om handledaren tidigare på andra sätt visat intresse för studenten och studenten har sagt ifrån eller handledaren av andra skäl måste ha insett att handlandet var ovälkommet.
Fråga: Har studenten blivit diskriminerad?
En student har blivit trakasserad genom att en lärare vid upprepade tillfällen sagt nedsättande saker om studentens sexuella läggning. Högskolan utreder händelserna och kommer fram till att det som studenten berättat faktiskt inträffat och att läraren också förstått att agerandet var kränkande. Högskolan vidtar disciplinära åtgärder mot läraren som också ber om ursäkt. En uppföljning visar att läraren inte upprepat beteendet.
Svar: Högskolan ansvarar för när en anställd vid högskolan trakasserar en student. Det innebär en överträdelse av diskrimineringsförbudet oavsett hur högskolan sedan har hanterat frågan.
Trots att högskolan i exemplet förefaller ha fullgjort sina skyldigheter att utreda och sätta stopp för fortsatta trakasserier kvarstår alltså högskolans ansvar för lärarens trakasserier. Studenten i exemplet har därför möjlighet att väcka talan i domstol och begära diskrimineringsersättning för den kränkning som trakasserierna inneburit.
Fråga: Har studenten blivit diskriminerad?
En student berättar för prefekten att en lärare under lektionstid vid upprepade tillfällen sagt nedsättande saker om hennes religion och att hon känt sig trakasserad. Prefekten pratar med läraren som säger att hon vid ett tillfälle fällt en oskyldig kommentar och att hon inte uppfattat att studenten tagit illa upp. Prefekten säger sedan till studenten att ord står mot ord och att inte finns något mer att göra.
Efter händelsen får studenten underkänt av läraren på en uppsats med motiveringen att den inte uppfyllde kvalitetskraven. Under arbetet med uppsatsen hade läraren tidigare varit positiv och uppmuntrande.
Svar: Den första delen av frågan handlar om högskolan uppfyllt sin utredningsskyldighet. I utredningsskyldigheten ligger att högskolan ska göra det som rimligen kan krävas för att få klarhet i vad som hänt. Högskolan kan som regel inte nöja sig med att ord står mot ord utan måste försöka bilda sig en egen uppfattning. De anmälda trakasserierna i detta fall sägs ha inträffat under lektionstid. Högskolan skulle därför kunna överväga att prata med andra närvarande studenter för att få ett bättre underlag i utredningen.
Den andra delen av frågan handlar om repressalier, det vill säga en bestraffning eller ogynnsam behandling som drabbar en person som framfört klagomål mot vad hen uppfattar som diskriminering eller annat handlande i strid med diskrimineringslagen. Den som bryter mot förbudet mot repressalier kan bli skyldig att betala diskrimineringsersättning.
Fråga: Har studenten blivit diskriminerad?
En student pratar med en studievägledare om en praktik som hen är intresserad av. Högskolan har ett etablerat samarbete med praktikplatsen och bestämmer vilka studenter som ska skickas dit. Studenten är en transperson.
Studievägledaren säger till studenten att det inte är en lämplig praktikplats eftersom hon vet att det är en arbetsplats där det finns många fördomar mot transpersoner och hon är orolig för att studenten skulle kunna bli illa behandlad.
Svar: För att det ett missgynnande ska utgöra diskriminering krävs att det finns ett orsakssamband med en diskrimineringsgrund. Det krävs dock inte någon diskriminerande avsikt för att det ska vara fråga om diskriminering.
Avsikten att gynna eller bespara någon eventuella obehag friskriver inte aktören om effekten blir att personen missgynnas och det finns ett tillräckligt orsakssamband mellan handlingssättet och diskrimineringsgrunden. Att av sådana skäl som i exemplet ovan neka en person en praktikplats kan alltså utgöra diskriminering.
Fråga: Har studenten blivit diskriminerad?
En sjuksköterskestudent bär av religiösa skäl ett kors om halsen. Hennes handledare säger att hon inte kommer få genomgå vissa obligatoriska praktiska moment i undervisningen om hon inte tar av sig halsbandet.
Svar: Om handledarens agerande beror på att eleven genom sitt halsband gav uttryck för en viss religiös övertygelse aktualiserar detta förbudet mot direkt diskriminering. Det missgynnande som det innebär att inte kunna utföra vissa utbildningsmoment kan då ha ett sådant samband med en diskrimineringsgrund att det strider mot diskrimineringslagen.
Om förbudet gäller alla typer av halsband skulle det eventuellt kunna vara fråga om indirekt diskriminering om det särskilt missgynnar personer som av religiösa skäl säger sig inte kunna ta av sig halsbandet. Av betydelse är då vad som är syftet med förbudet. Är det till exempel hygien och patientsäkerhet? Frågan om indirekt diskriminering får då avgöras utifrån en intresseavvägning av om ett sådant syfte är berättigat och om förbudet mot halsband är lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet.
Fråga: Har studenten blivit diskriminerad?
En student med kraftigt nedsatt synförmåga begär att få tillgång till kurslitteraturen i form av digitala talböcker, liksom att få genomföra sina examinationer muntligen. Högskolan nekar med hänvisning till man inte har budgeterat vare sig för kostnaden för sådan kurslitteratur eller för den extra arbetsinsats som det innebär att genomföra ett särskilt examinationstillfälle för muntlig tentamen. Dessutom anser högskolan att examinationsformerna måste vara lika för alla.
Svar: Bristande tillgänglighet är en form av diskriminering i diskrimineringslagen. Det innebär bland annat att det på universitet och högskolor ställs ett krav på tillgänglighetsåtgärder som inte endast gäller den fysiska miljön.
Vilka åtgärder som kan behöva vidtas bör utredas i samverkan med den enskilde studenten efter att behovet har påtalats av den enskilde eller på annat sätt kommit till högskolans kännedom. Det kan utöver tillgänglighetsåtgärder ifråga om högskolans lokaler handla om olika former av stöd eller personlig service samt om information och kommunikation.
Förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning innebär en skyldighet att vidta sådana tillgänglighetsåtgärder som vid en helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet kan anses skäliga. I diskrimineringslagen anges att bedömningen av om en viss åtgärd kan anses skälig ska göras utifrån krav på tillgänglighet i lag eller annan författning och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna hos verksamhetsutövaren, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.
Uppgifterna i frågan är inte tillräckliga för att det ska vara möjligt att med säkerhet ta ställning till om högskolans vägran att genomföra de av studenten begärda anpassningsåtgärderna inneburit att studenten utsatts för diskriminering.