Åtgärder för tillgänglighet

Bristande tillgänglighet är en relativt ny form av diskriminering i diskrimineringslagen.

Inom utbildningsområdet har diskrimineringslagen redan tidigare ställt krav på universitet och högskolor att under vissa förutsättningar vidta anpassningsåtgärder i fråga om lokalernas tillgänglighet och användbarhet. Den lagändring som nu har genomförts är inte avsedd att innebära någon förändring av vad som tidigare gällt i detta avseende.

Lagändringen innebär dock att skyldigheten att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet utsträcks till att omfatta även annat än den fysiska miljön. Vilka åtgärder som kan behöva vidtas bör utredas i samverkan med den enskilde studenten efter att behovet har påtalats av den enskilde eller på annat sätt kommit till högskolans kännedom.

Skyldigheten att vidta åtgärder för att förbättra den fysiska tillgängligheten och användbarheten av högskolans lokaler kan gälla sådant som förändringar av lokalernas utformning, till exempel att ta bort höga trösklar eller heltäckningsmattor, bygga hissar och ramper, installera dörröppnare eller bygga om toaletter.

Att förbättra ventilation kan underlätta för allergiker. Installation av teleslingor och åtgärder för att skapa en god akustik kan öka lokalernas användbarhet för personer med nedsatt hörsel. Situationen för personer med nedsatt syn kan underlättas om kontrasterna i färgsättningen ökar och belysningen förstärks. Plan och bygglagen (2010:900) innehåller vissa bestämmelser med krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Dessa bestämmelser kan tjäna som vägledning för vilken typ av åtgärder som ska övervägas.

Det kan också finnas behov av andra typer av åtgärder som möjliggör för en person med funktionsnedsättning att delta i en viss utbildning. Sådana åtgärder kan handla om olika former av stöd eller personlig service samt om information och kommunikation.

Högskolans ansvar enligt diskrimineringslagen att vidta åtgärder för tillgänglighet är begränsad. Vad som kan krävas är skäliga åtgärder. Vad som är skäligt får avgöras från fall till fall, genom en sammanvägning av alla relevanta omständigheterna i det enskilda fallet.

I diskrimineringslagens förarbeten anges att en särskilt viktig omständighet vid bedömningen av om en åtgärd är skälig att kräva är den verksamhetsansvariges förmåga att bära en eventuell kostnad för åtgärden.

Även förhållanden på högskolan kan vara av betydelse. Vad finns det för faktiskt möjlighet att vidta en åtgärd? Vilka ansträngningar krävs? Vilken effekt förväntas den vidtagna åtgärden få för möjligheten för personen i fråga att genomföra sina studier?